Hongkong
Det finns olika visum till Kina, Rebecca hade ett som tillät henne att stanna max 30 dagar i Kina. Så hon var tvungen att göra en liten tur ut ur landet. Stackars jag fick offra mig och följa med. Turen gick till Hongkong.
Som alla vet tillhör det Kina, men ändå inte.........
Först flög vi till Shenzhen och därifrån buss över gränsen ner till Hongkong. 
Många broar åkte vi över
Varje kväll är det ett ljusspel i hamnen 
Höga hus är det gott om
The Peak
Världens vackraste vy över en storstad?
Victoria Peak (traditionell kinesiska: 太平山, eller tidigare-扯旗 山) är ett berg i Hong Kong. Berget är även känt som Mount Austin och lokalt som The Peak. Victoria Peak är beläget i den västra halvan av Hong Kong Island. Med en höjd av 552 meter (1811 fot) är det det högsta berget på ön.
Med cirka sju miljoner besökare varje år, är Victoria Peak en stor turistattraktion i Hongkong. Den erbjuder en helt makalös utsikt över staden med dess skyskrapor och hamnar.
Det stora antalet besökare har lett till byggandet av två stycken köpcentra på toppen, nämligen Peak Tower och Peak Galleria, som båda ligger intill varandra.
The Peak Tower innefattar den övre stationen av Peak Tram, spårvagnen som tar passagerare upp från Hong Kongs centrala distrikt. Peak Galleria innefattar busstationen som används av Hongkongs bussar och av de gröna minibussarna på The Peak. Victoria Peak är också tillgänglig med taxi och egen bil via Peak Road, samt till fots genom att vandra uppför den branta Old Peak Road från Zoological Botanical Gardens. Inne i Peak Tower finns affärer, restauranger, ett vax museum, plus ett observatoriedäck.
Upp till peaken kan man antingen gå eller åka spårvagn. Som ni ser valde vi spårvagnen. Den går 1 gång i kvarten och det lutar ganska bra på vissa ställen. Nästan 45 grader.
Det första som möter en är souvenirshoppen, den måste man gå igenom för att komma ut. När man har letat sig ut genom shoppen, möts man av en fantastiskt utsikt. 
Hongkong från utsiktsplatsen
På väg ner fick vi möte med spårvagnen som var på väg upp
Världens längsta rulltrappa utomhus
Hongkong är en kuperad stad och på ett ställe finns det 800 meter rulltrappor som på morgonen slussar folket ner till arbetet i innerstan. Klockan 10.30 byter rulltrapporna håll, då kan man åka uppför. Dagen startade på Peaken, så när vi kom hit gick dom rätt håll. Upp, upp, upp........
Vi gick förbi Sun Yat Sens museum, så det blev en kulturell runda in där.
Rulltrapporna har tak, ibland är dom på marknivå och ibland 1 våning upp.
Halv 4 försvann solen bakom ett rejält åskväder. Himlen var riktigt svart och regnet öste ner . Även om vi köpte ett paraply, blev vi blöta från topp till tå innan vi var hemma på hotellet.
Noviser vid spisen
Kate talade om hur vi skulle göra, ta en lagom stor klump, knåda den till en bulle, platta ut, en lagom klump fläsk, vik in kanterna och slut tätt, krama den så luften försvinner inuti. Storlekarna blev lite olika från lagom till tennisbollar, beroende på hur stora nävarna var
När alla var klara och hade hamnat i grytan skulle dom koka ca 1 tim. Hur vet man då att dom är klara?
Först flyter dom på ytan, när dom är ätfärdiga sjunker dom till botten
Till kroppkakorna serverades det grädde, smör, lingonsylt och Stefans hemgjorda citronsnaps
Yuyuan garden
Vi har 5 av Shanghais 11 metrolinjer runt hörnen. En av dom som öppnade sist kunde vi ta direkt till Yuyuan garden. Smidigt, tog oss 10 min. Utanför uppgången möttes vi av det här blomsterhavet. Det var bara fram med kameran och fota
Här kan man titta på bio eller animerad film eller vad det nu heter.....
Det går även att mata fiskarna, dom gapade innan maten kom
Taikang Lu
Swedeladies har en förmiddagsbokklubb som träffas på ett litet mysigt café 1 gång i månaden. I tisdags var det dags igen. Den här gången var vi inte många, några har flyttat hem i vår och några kunde inte. Vi diskuterade boken och sen gick Maggie, Rebecca och jag vidare till Taikang Lu som ligger 10 min ifrån cafét. Dom här gränderna skulle rivas för några år sen, men som väl är lyckades nån rädda kvarteret. Nu är det ett område med caféer, restauranger, gallerior och små affärer i ett enda virrvarr. Här satt vi i solen och njöt, medan lunchen tuggades ner.
En dag i solen
Sommaren är här
Vårlunch efter mahjongen
Valborgsmässoafton
Äntligen var det dags för öppnandet av EXPO 2010. Det första var i London 1851. I fredags var det dags för speciellt inbjudna som kungar, presidenter, ministrar och Kinas gräddfil. Varje dag sen OS i Beijing har det varit nedräkning. Det har funnits nedräkningsapparater i tunnelbanan, flygplatser och även i gatkorsningarna. Så det har verkligen inte gått att missa att något stort är på gång här. Som väntat är Kinas EXPO det hittills största i världen.
Jag hade läst i tidningen att den officiella invigningen skulle ske 20.10 fredag kväll med rejäla fyrverkerier. Vi såg provskjutningarna några kvällar innan i fönstret vid hissen och det var maffigt, så nu tänkte vi se det på första parkett nere vid floden mellan broarna.
Men det gick inte som planerat. Allt på båda sidor om floden ca 3 km mellan broarna och även 1 av broarna var avspärrat. Ingen kunde komma ner till vattnet. Taxin vi haffade körde över till Pudongsidan och vi bor på andra sidan floden............krångligt värre.............hmmm det här blir inte enkelt att komma hem igen
I alla fall hamnade vi och några tusen till mellan några höga hus där vi kunde se fyrverkerierna mellan husen. Som väntat var det magnifikt även om det var 1,5 timme försenat
Nanpu bridge
När allt var över kom DET STORA PROBLEMET hur eller rättare sagt NÄR, skulle vi komma hem????
Tunnelbanan hade slutat gå för kvällen och ALLA skulle ha taxi. Tur sommaren har kommit med ljumma kvällar, för vi fick vänta 2,5 timme innan vi lyckades haffa en ledig taxi.
Väl hemma hade batterierna i dörren slutat fungera så vi kom inte in med vårt nyckelkort. Det blev att ringa efter låssmed mitt i natten..........
På parkbänken
Dom här 2 mumierna såg jag tillsammans med Maria och Irja i skulpturparken på väg till blindmassagen. Vi undrade om dom skulle va så här eller om dom skulle lindas upp senare. Det där med konst vet man aldrig hur det ska va, kanske skulle det va så här....
När Rebecca och jag gick förbi i veckan fick vi se att det var inga mumier ..............
.............utan 2 gamla tanter i jätteformat
